Lite längre läsarreaktioner:

Dysfunktionen gestaltad:

Jag är helt fascinerad av den här boken! Klas Berggren lyckas här beskriva ett destruktivt psykologiskt mönster som är snårigt och extremt svårt att genomskåda. I synnerhet om man själv spelar en av rollerna i dramat.
Att växa upp under liknande omständigheter gör det helt omöjligt att genomskåda vad som händer inom en och runt omkring en. De psykologiska trådarna och kommunikationen är ett oändligt trassel som trotsar all beskrivning. Alla försök att reda ut, få syn på och förstå vad som egentligen händer och hur maktstrukturen ser ut är dömda att misslyckas.
Jag känner hur jag blir alldeles tom i huvudet när jag tänker på hur svårt det faktiskt är! Att läsa en lista över de olika symptomen ger liten eller ingen igenkänning men här har Klas Berggren lyckats gestalta familjesituationen klart och tydligt så att man faktiskt ser och kan förstå det som händer. Ja, jag lyssnade faktiskt hela boken igenom 2 gånger i direkt följd.
Igenkänningsfaktorn var så hög. Inte själva händelserna men den spända stämningen, den underliggande, ständigt närvarande skräcken och det faktum att det inte går att göra "rätt" hur man än försöker.
Du som vill förstå hur det kan se ut i en familj som är anfrätt av den här typen av dysfunktion. Den här boken är för dig.
Läs den!

Gripande skildring

En gripande skildring av att växa upp med en familjemedlem som har borderline (emotionellt instabil personlighetsstörning). Fantastisk intressant och samtidigt en väldigt otäck historia som kryper in under skinnet och väcker mycket tankar. Hur hade jag själv agerat om jag vuxit upp under samma förutsättningar? Hur hade min självbild påverkats om det som händer i familjen förvrängs och förvrids? Huvudpersonen Mats får mer och mer insikt om att något inte står rätt till och försöker hantera situationen. Det är en inspirerande historia om att försöka hantera sig själv mitt uppe i det destruktiva och dysfunktionella i en familj.

En obehagligt angelägen berättelse:

Jag kunde inte lägga boken ifrån mig, sträckläste den under nyårshelgen... Det är en väldigt gripande och angelägen berättelse! Klas Berggrens författarprestation överträffas endast av syskonen Almsäters förmåga att överleva uppväxten i en dysfunktionell familj.

Korta kommentarer:

"Det kryper i mig när jag läser."

"Boken berörde mig lika mycket som Torbjörn Flygts Underdog."

"Den har en klarhet i stilen som påminner mig om Hjalmar Söderbergs doktor Glas."

"Förutom det skönlitterära värdet har boken också ett informationsvärde för psykiatrin och socialpsykiatrin."

Adlibris kommentarsfält:

Den narcissistiskt störda föräldern kan inte älska och erbjuder ingen fast mark för barnet att relatera till och ta avstamp från. För barnet blir tillvaron som ett träsk, allting glider, det som verkar tydligt vänds i nästa stund sin motsats, föräldern ljuger och manipulerar, och genom att utnyttja barnets längtan efter kärlek skaffar han sig total makt och blir den centrala punkten runt vilken familjens universum snurrar. Ständigt närvarande är barnets skräck för att sugas ner under vattenytan, att själv bli sjuk och därmed acceptera den roll föräldern projicerar på honom. Inte konstigt att det tar huvudpersonen flera decennier att förstå vad han varit med om. Och då finns slutligen bara en utväg.Klas Berggren har en lågmäld berättarstil som är kongenial med historien som berättas. De psykiska övergreppen är en naturlig del av familjens vardag och kan i stunden knappt urskiljas från det normala, men är också så grova att de skadar de utsatta på djupet. Huvudpersonerna går runt i cirklar men som läsare blir man fast och kan inte släppa berättelsen förrän vid sista ordet. Det är spännande och skickligt iscensatt.Jag sträckläste denna bok. Den förtjänar att läsas av många.